för att du sårar mig fast än du inget vet.
I dag är det söndag och det är inget man kan missa. Det är typiskt söndagsväder och jag har typiska söndagskläder. Grå dagar som den här kan jag inte låta bli att krypa upp i ett mörkt rum där bara träden utanför fönstret ochden flammande lågan hos ljusen visar liv. Där drömmer jag, tänker jag och funderar alldeles för mycket.
Vänner. Med de ska man må bra, vara glad och känna den bästa känslan i världen. Lycka. Och med de flesta gör jag det. Men bara med de flesta. Det finns dock den som jag vill ställa frågor till; Varför är jag aldrig lycklig med dig? Varför är jag tvärtom och upp och ner i stället? Är det för att du är så smal och lång och så säker? Eller är det för att du tror dig veta allt om mig men det visar sig vara exakt tvärtom? Kanske är det det hon säger eller är det det hon får mig att känna, eller inte känna. Men efter varje möte vill jag bara uppleva en Söndag. Vara dyster och kanske fundera lite. Vad gör man när ens klister inte klistrar lika bra längre? Slänger man det direkt eller låter man det stå kvar torka ut? Ska man spara på det man har och använda det ändå?
Du är så himla bra, åh! puss
<3 tack det samma, fina du!
åh, hoppas det löser sig
väldigt fint skrivet förresten!
Har du tänkt på att det kan vara så att man inte vill såra personen? Som jag ser det står det inte något mer personligt ovan än att personen är lång och smal och det känner jag flera som är. Dessutom så är känslorna för starka för den personen att man är bered såra genom att tala om sanningen och berätta det hon gör fel, även fast man inte kan sätta fingret på det? Jag älskar henne fastän hon sårar mig. Jag är inte feg, jag bara bryr mig för mycket om vänskapen.
och förresten.. Är det inte du som kan är feg som inte skriver hela ditt namn eller blogg/mail?
tack hannah med h! och detsamma gånger tio! :)
åh, tack söta.
ska du säga!
Fint skrivet! Ordet jag kan säga till dig är: Jag älskar dig!
Fin bild. du skriver så bra också.
