coffeegirl

Det där med kärlek, det är så otroligt svårt. Visst hoppades hon att någon skulle en dag finna sig i hennes säng, han med ett skoltrött huvud lutande mot väggen bakom och hon i hans armar alldeles varm och pirrig. Att han skulle bara ligga där, hålla om henne, pussa henne på halsen och lukta på hennes hår, att han skulle lyssna på hennes när hon pratade om skolan, fritid, åsikter och saker som hon bara känner för att berätta, just för att det är så lätt.

Men någonstans djupt inne på själen så trodde hon inte att så mycket skulle förändras, och det gjorde så fruktansvärt ont.

I ett klassrum med smutsiga tegelväggar och slitna datorer sitter hon en dag och blickar ut över hennes klass. Hon tänkte att det var synd att denna klassen inte var så som hon hade hopats, att alla höll i hop som klister och att de umgicks på egna fester, restauranger, caféer och biosalonger. Alla var så fruktansvärt olika i den här klassen och när klockan slog tre den dagen och det var dags att åka hemåt och starta helgen visste hon att alla skulle göra olika. För ett ögonblick tvivlade hon på sitt annars så lyckliga liv, men sedan skakade hon av sig. Det blir bättre säger hon, det blir bättre.

Många i klassen festade, mycket. Några tyckte att dataspel och energidrycker ända in på morgonen var roligt och några, väldigt få (kanske bara två) var som hon. Hon festade nästan aldrig och faktum är att hon aldrig varigt på en sån där stökig hemma fest med främmande människor, sprit och dans i massor. Det är inte det att hon inte blir bjuden utan det är med det att det inte är några fester att bli bjuden på. Hennes vänner har aldrig varigt sådana, och kommer nog aldrig bli så heller.

De dricker inte ens, de skulle nog men det är inte så stort gäng. När hon umgås med vänner är de mest två,tre eller fyra, kanske fem och det känns så löjligt att ta ett glas vin när de bara är få och dessutom är hon den ända som tycker att det är mer än gott. Men de är sådana i alla fall,sådana som sitter på fredagsfika i timmar och sedan åker hem till någon, lagar mat, slår på lite musik, dansar, snackar och kanske tar ett glas vin eller så. Så brukar det vara, fast minus vin. För de är inte så många.

Med dessa tankarna tänker hon att hennes helger är för tråkiga. Hon vill vara fler och göra mer. Men det kanske inte alltid är så lätt men hon hoppats på att året ska bli bättre än bäst. Hennes hjärta ska fyllas med kärlek och själen med resor och förunderliga dagar med familj och vänner. Mera vin men ändå inte fester. Hon tänker att hon ska börja planera mer och få varje vecka att bli så som i drömmarna, mer riktigt så lätt blir det inte. För i bland kan det faktiskt vara skönt att bara vara två, tre, fyra eller kanske fem. Det är skönt att sitta på fredagsfika till och klockan sju och sedan åka till ett nymålat kök och koka pasta. Det är skönt att bara vara.

För flickor, det är såhär att någon dag så sitter ni där på caféet med din kompis kompis, och så genom henne lär du känna fler och fler och plötsligt så blir det lite mer som det borde. Och önskar du nu att din kropp låg i någons famn och du pratar om allt så ja, det händer med.

Det finns saker man inte kan planera, hur mycket man än vill kan man inte skriva ner att saker ska hända. Att göra det kallas att drömma och det är okej. Men känn ingen sorg för det som inte finns i kalendern, för så länge det är en dröm, så länge det är något du verkligen önskar så slår den in.

Lev livet. Och planera inte, dröm!