minusgrader.
Tisdagar sätter verkligen sina spår in på bara själen. Kylan, kärleken och de där kyssarna.
I drömmen som i verkligheten, raka vägen in på själen. När jag inte finner några ord är det bara att lyssna på låten och känna de små lyckorusen in i magen. Nu i vintertider så består mitt liv nästan bara av lyckorus. (även fast kylan är så svidande och väntetiden på bussen är så lång) Hoppas ni har det bra där ute. Puss
Bilder på/av mig.
I drömmen som i verkligheten, raka vägen in på själen. När jag inte finner några ord är det bara att lyssna på låten och känna de små lyckorusen in i magen. Nu i vintertider så består mitt liv nästan bara av lyckorus. (även fast kylan är så svidande och väntetiden på bussen är så lång) Hoppas ni har det bra där ute. Puss
Bilder på/av mig.
att vara alldeles, alldeles för viktig för någon.
Kyssar. Hur kunde hon missa det. I universums varmaste famn låg hon och funderade över om det fanns någon med mjukare och mer fylliga läppar än honom. Hon hade ingen erfarenhet av kyssar sedan hennes första och sista lågstadiepuss i andra klass men hon var säkrare än vad hon någonsin skulle vara på att han var det bästa och vackraste man kunde ha alldeles intill sig.
Du är underbar och nästan för viktig för mig, mumlade han fram gång på gång och hon kände att det inte fanns någon annan plats på hela jordklotet hon ville vara än i hans armar och med läpparna mot hennes hals. Och ändå var det nu tid för henne att slita sig loss och gå hem. Än en gång mumlade han fram att hon var underbar och nästan för viktig för honom och så kysste han henne på pannan och sedan gick hon långsamt ut ur porten och ner för trappan.
För varje steg hon tog blev det kallare och kallare och det var tydligt att det var just hans varma armar hon lämnade för kvällen. Ut genom porten och ut i snön, steg genom gator, upp för trappor och över torg. Hon var sexton och hon var kysst. Allt var nästan för bra för att vara sant.
Ett sms: Du betyder så otroligt mycket för mig. Och ja det var för bra men det var sant. Hon flög över ängarna och kände inte längre kylan. Minnen och tankar gjorde henne varm och väl framme vid busshållplatsen kände hon lyckoruset genom hela kroppen, pirr i magen, glädje och skratt. De var inte längre som dag och natt.
Och plötsligt vibrerade det till i vänstra jackfickan och på skärmen syntes namnet på han som gjorde själen knuten. Inte visste hon..
Du är underbar och du är verkligen viktig för mig. Jag har det inte så bra och en bakgrund som är svart och jag måste göra den vit innan jag kan ha någon som du. Ta inte detta fel.. Förstår du?
..att den skulle bli bruten.
ljusslingor som liksom visar stan att det är dags att vara lycklig, en kaffe på det också.
I dag var det första advent och jag åkte traditionsenligt inn till stan för att titta på julskyltningen och känna julkännslan ända in på själen. Med mig åkte Caroline som verkligen är värdens mysigaste, trotts att hon inte är särskilt förtjust i snö. Åh vilken mysig dag! Här får ni se.. Puss
Jag mötte upp Caroline på saluhallen och tillsammans gick vi ut på marknaden och köpte en påse brända mandlar. Mumma, mumma, mumma.
Förutom brända mandlar såldes även en massa stickat på marknaden. För dryga hundralappen kunde man få ett par lika fina ullsockar som Carolines åvan.
När det började skymma och mina tår blev till is gick vi in på världens säkert mysigaste och bästa café - st:jacobs.
Fin i skjorta.
Här beställdes det angel tea och världens godaste kopp varm choklad. Åh, galet gott!
Jag hade min finaste, juligaste och rutigaste från ralf lauren dagen till ära.
Efter lite pirr i magen och överdos av lyckorus efter att ha vandrat runt och tittat på alla fina juldekorationer i staden åkte vi med frusna tår och händer hem. Åh, Lund, snö och vänner är det bästa jag vet.
Bilder av mig.
ett tecken på att jag är etthundraprocent våg.
I går tog jag en tripp ut ur snötäckta byn där jag bor ut till närmaste stor stad - malmö för lite shopping att ha genom december. Bland annat bakelsen nedan. Det är egentligen en klänning men ska jag ha den får den vara så här, innanför kostyshorts. För trehundrafemtio kronor kanske det lär blir lite för lite användning för den. Så vad säger ni, keeper? Puss
bild av mig.
Uppdate: Linnet kommer från Monki för alla som undrat!
du-vet-vem.
Tjugo över fem slog jag och min fina caroline oss ner i biosalongen på sf i lund. Med trötta fötter och en påse hemagjord rocky road var vi taggade och rös av spänning när vi hörde den bekanta melodin innleda. Harry Potter and the deathly hallows var bättre än bäst. Se den! Puss
weheartit.
weheartit.
une deux trois.
Gårdagen gjorde mig både lycklig och tårögd. Små och stora förväntningar går i kras när man helt plöttsligt låter skrattet ändras till allvar. I dag är i alla fall en helt ny dag och snart är det December. Puss
Foton av mig.
dots of mine.
Säg hej till prickiga shorts. Och glöm inte att december börjar aldrig i kras. Puss
ph: av mig.
del ett är hur vi möts.
För dom som inte har någon att hålla om, dom som inte älskar eller någonsin har älskat och dom som inte vet hur kännslorna egentligen känns. De som har svårt att förstå att det inte är på låtsas. De som jag.
Jag sitter på bussen och så ser jag honom från i går kliva på. Lockar, kindben och fylliga läppar. Hur kan man glömma? På samma plats som i går sitter han, precis bakom mig och jag känner blickarna i nacken. "Hej, det var... var väl du som satt här i går va?" Han mummlar fram orden som de var svåra att släppa ut och jag vänder mig om. Dröm.
En annan dag sitter jag på ett café. Ensam med blond kaluffs och ögon bruna som kastanj stiger han in och tar plats vid ett bord. Med musik i öronen, kaffe i pappersmugg och samma mattebok uppslagen som jag sitter han i 20 minuter ensam, nästan mittemot. Han ser mig. Han tittar gånger två. Han ser att vi har samma mattebok och plöttsligt så märker han att vi har samma siga uppslagen. Det börjar med något vi har gemensamt. Och plöttsligt kanske vi aldrig sitter ensamma på ett café längre.
Att sedan efter nummerbyten och en massa telefonsamtal och rodnader äntligen mötas och låta honom följa med hem. Att ta hans hand och se honom bli varm och att gå hela vägen lång hand i hand och känna att han vet att jag tycker om honom och att han får göra vad han vill. För jag gör det så säkert.
Att stanna och kyssas på vägen.
Att plöttsligt hamna här. Att inte veta hur det gick till bara att det är det bästa som har hänt. Någonsin.
Att sedan vara hemma, att inte kunna sova, bara tänka.
Detta är bara drömmar, önskningar, tro och tvivel. Sådant som en sextonårig dagdrömmare med alldeles för livlig fantasi drömmer om på tråkiga bussturer. Men för dom som inte har någon att hålla om, dom som inte älskar eller någonsin har älskat, för oss är det en dröm.
Slå in.
Jag sitter på bussen och så ser jag honom från i går kliva på. Lockar, kindben och fylliga läppar. Hur kan man glömma? På samma plats som i går sitter han, precis bakom mig och jag känner blickarna i nacken. "Hej, det var... var väl du som satt här i går va?" Han mummlar fram orden som de var svåra att släppa ut och jag vänder mig om. Dröm.
En annan dag sitter jag på ett café. Ensam med blond kaluffs och ögon bruna som kastanj stiger han in och tar plats vid ett bord. Med musik i öronen, kaffe i pappersmugg och samma mattebok uppslagen som jag sitter han i 20 minuter ensam, nästan mittemot. Han ser mig. Han tittar gånger två. Han ser att vi har samma mattebok och plöttsligt så märker han att vi har samma siga uppslagen. Det börjar med något vi har gemensamt. Och plöttsligt kanske vi aldrig sitter ensamma på ett café längre.
Att sedan efter nummerbyten och en massa telefonsamtal och rodnader äntligen mötas och låta honom följa med hem. Att ta hans hand och se honom bli varm och att gå hela vägen lång hand i hand och känna att han vet att jag tycker om honom och att han får göra vad han vill. För jag gör det så säkert.
Att stanna och kyssas på vägen.
Att plöttsligt hamna här. Att inte veta hur det gick till bara att det är det bästa som har hänt. Någonsin.
Att sedan vara hemma, att inte kunna sova, bara tänka.
Detta är bara drömmar, önskningar, tro och tvivel. Sådant som en sextonårig dagdrömmare med alldeles för livlig fantasi drömmer om på tråkiga bussturer. Men för dom som inte har någon att hålla om, dom som inte älskar eller någonsin har älskat, för oss är det en dröm.
Slå in.
forever young.
Min morfar hittade en söt liten kanin i rabatten. Tur att jag hade kameran nära. Har ni någonsin sätt något så sött?
ph: av mig.
sassy saturdays like these.
Jag har bättrat på mig och börjat fota mer och mer, bara över denna helgen har jag uppnått tusentalet bilder som ligger i mappar och väntar på att bli redigerade eller visas upp. Här kommer lite bilder från göteborgslördag som bestod av go mat, goa tjejer, harry potter, snack, skräckfilm och lite till. Varsågoda. Puss
Foton av mig.
someone is calling me but i won't answer. it's saturday and the music is streaming all over the place.
Sitter i ett pampigt hus utanför göteborg och umgås med en massa fina, miike snow dunkar i högtalarna och kvällen har bara börjat. Rött läppsitft har jag också. Utanför är det snö över hustaken och här inne vankas det ännu mera pampig efterrätt. Allt känns väldans fint just nu och därför avslutar jag här tillsvidare och säger godkväll finingar. Puss
ph: by me
ph: by me
hjärtanes.
I morse snöade det. ett tunt täcke la sig på marken och lyste upp morgonmörkret och en morgontrött sextonåring blev med ens pigg över en av årets bästa morgnar. snön faller och jag är glad.
Synd bara att morgonen förstörs av andras sura miner. morgonirritationen lägger sig i luften och hatet mot frusna himmladroppar går som en oas runt mig. jag kom försent för att jag var tvungen att släcka alla juljus och stänga av musiken som spelar melodier som jag senast förde för ett år sedan. säg att jag är tidig, säg att jag inte är klok. Men minns ni?
Vem drömmer inte om kyssar i tunnt snöfall? Handen i min känns så mycket varmare när vi vandrar i minus grader. Den varma chokladen, latten eller mitt kanelsmakande té smakar aldrig så gott som nu och plöttsligt finns det en mening med en soffa framför spisen och den där juliga skyltningen utanför butiken.
Nu när jag nyss vandrade med snabba steg genom stan slutade snön falla och innan jag han tänka något annat var mina steg inte lika snabba längre, de var korta och försiktiga, det var is och slask.
Nu sitter jag framför datorn i skolan drömmer mig till snötäckta byar och hans värmande hand. Det räcker med att drömma. allt känns ganska fint ändå.
Och så nu började snön falla igen. Det är fredag, det är helg och jag är glad, igen. Puss
Synd bara att morgonen förstörs av andras sura miner. morgonirritationen lägger sig i luften och hatet mot frusna himmladroppar går som en oas runt mig. jag kom försent för att jag var tvungen att släcka alla juljus och stänga av musiken som spelar melodier som jag senast förde för ett år sedan. säg att jag är tidig, säg att jag inte är klok. Men minns ni?
Vem drömmer inte om kyssar i tunnt snöfall? Handen i min känns så mycket varmare när vi vandrar i minus grader. Den varma chokladen, latten eller mitt kanelsmakande té smakar aldrig så gott som nu och plöttsligt finns det en mening med en soffa framför spisen och den där juliga skyltningen utanför butiken.
Nu när jag nyss vandrade med snabba steg genom stan slutade snön falla och innan jag han tänka något annat var mina steg inte lika snabba längre, de var korta och försiktiga, det var is och slask.
Nu sitter jag framför datorn i skolan drömmer mig till snötäckta byar och hans värmande hand. Det räcker med att drömma. allt känns ganska fint ändå.
Och så nu började snön falla igen. Det är fredag, det är helg och jag är glad, igen. Puss
Ingenting betyder.
Säg hej! till min träkanin i som bor i mitt rumm. det rosa sidenbandet sitter just nu på min riktiga svarta dvärgurssötnos. Livet är fint med henne i bilden. Puss
ph: av mig.
wednesday i'm in love.
Mår man lite halvkrassligt så är det inte helt fel att kika in på favoritbutikerna och se nyheterna som faktiskt bokstavligt talat strömmar in. Jag har nyss spanat lite på urban outfitters och hitta godbitarna åvan. Åh,i love preppy. Puss
urbanoutfitters.com
urbanoutfitters.com
vad händer om jag vaknar upp en dag och inser att allt är precis som det var?
Jag lever i en värld på moln. Det är inte rosa moln, fyllda med kärleksdoft och fjärilar som flyger omkring utan snarare en suddig värld med moln som täcker mitt ansikte och skimmer min syn på allt häromkring. Jag lever i en drömvärld och vill inte inse sanningen. Det är som om jag bara går i från den.
ph: av mig på min fina cajsa.
ph: av mig på min fina cajsa.
att bara vara där i drömmen.
jag måste bara få skriva lite till.
ph: weheartit.
Han skriver att han ska gå och lägga sig i den nya dubbelsängen i den lilla lägenheten där han bor. Han skriver att han hellre hade haft mig där än den tomma ytan som bara är där och finns. Han är inte en sådan som brer ut sig utan mer en sån som håller sig på sin plats, fast kanske flyttar sig lite närmare, kanske för att han fryser, kanske för att han tycker om den som ligger bredvid.
Jag svarar och säger att tråkighetsnivån pluggandet har nått sin gräns och att jag hellre tar upp den där tomma ytan och ligger och pratar med honom. Jag berättar hur mycket jag kan prata när jag väl kommer i gång och hur mycket jag har att berätta för honom. Vi har ju inte bytat blickar sedan mars. Han säger att det finns mycket han skulle vilja säga till mig med, om jag var där. Jag frågar honom varför han inte säger det här och nu och svaret blir kort. För att du är långt borta. Du måste vara här.
Det känns så väldans konstigt alltihop. Hans djupa ögon och förvirrande leende har ja knappt hunnit se på riktigt och hans varma doft och lena armar har jag knappt känt av. Då tycks allting kännas så löjligt. Jag vet att om dagarna går och den ända i drömmen är den bild jag har av honom där hans armar utsträckta mot snöfall och hans alldeles för kortklippta hår skimmrar i soluppgång så kommer orden kärlek inte kännas som mer än en önskning än ett faktum.
Så jag sitter hemma ensam i köket. Bara ljusen är tända och det ända som är varmt är tekoppen och min panna. Jag kan inte låta bli att låta önskningarna om att ligga alldeles för nära och prata alldeles för länge sväva runt i huvudet. Men jag borde inte, bode inte låta. För den jag vill hålla om allra helst är inte honom. Inte honom långt långt borta.
Så han frågar varför, varför inte egentligen? Och även fast han säger att han gör det så vet jag att han inte förstår när jag säger det själv. Vi har ju inte bytat blickar sedan mars.
ph: weheartit.
Han skriver att han ska gå och lägga sig i den nya dubbelsängen i den lilla lägenheten där han bor. Han skriver att han hellre hade haft mig där än den tomma ytan som bara är där och finns. Han är inte en sådan som brer ut sig utan mer en sån som håller sig på sin plats, fast kanske flyttar sig lite närmare, kanske för att han fryser, kanske för att han tycker om den som ligger bredvid.
Jag svarar och säger att tråkighetsnivån pluggandet har nått sin gräns och att jag hellre tar upp den där tomma ytan och ligger och pratar med honom. Jag berättar hur mycket jag kan prata när jag väl kommer i gång och hur mycket jag har att berätta för honom. Vi har ju inte bytat blickar sedan mars. Han säger att det finns mycket han skulle vilja säga till mig med, om jag var där. Jag frågar honom varför han inte säger det här och nu och svaret blir kort. För att du är långt borta. Du måste vara här.
Det känns så väldans konstigt alltihop. Hans djupa ögon och förvirrande leende har ja knappt hunnit se på riktigt och hans varma doft och lena armar har jag knappt känt av. Då tycks allting kännas så löjligt. Jag vet att om dagarna går och den ända i drömmen är den bild jag har av honom där hans armar utsträckta mot snöfall och hans alldeles för kortklippta hår skimmrar i soluppgång så kommer orden kärlek inte kännas som mer än en önskning än ett faktum.
Så jag sitter hemma ensam i köket. Bara ljusen är tända och det ända som är varmt är tekoppen och min panna. Jag kan inte låta bli att låta önskningarna om att ligga alldeles för nära och prata alldeles för länge sväva runt i huvudet. Men jag borde inte, bode inte låta. För den jag vill hålla om allra helst är inte honom. Inte honom långt långt borta.
Så han frågar varför, varför inte egentligen? Och även fast han säger att han gör det så vet jag att han inte förstår när jag säger det själv. Vi har ju inte bytat blickar sedan mars.
lyckand att känna dig på nytt.
Juldekorationerna är uppe i stan och julmusik spelas i klassrummet. Det är tal om julmys varje helg och kallenderna är uppe varenda minut då vi planerar julmys, glöggfest och shopping här och där. I dag säger jag hejdå till hösten och eftersom jag är så fåordig i dag så tänker jag berätta om hösten som har varigt, i all sin enkelhet. ord:
ph: weheartit
ny vänn. längtan efter kärleken. höstté och kanelbullar. mobiltelefonprat. inga cigaretter. noveller. vit nacke. solljus överallt. bar hud. brun hud. ögon som möts. kvällsdrömmar. coffehouse. han med glasögonen. lyckorus. kramar. kängor. jackan är noppig. pussen. bussen. hunden som bet mig. snöfall i nyköping. det blev dom tillslut. florida. finnig och fet. glad igen. överdos av lycka. vännerna. nya skor. ångest. att älska sig själv. two door cinema club. kaffe. lyckan att känna honom på nytt. julfeber. Och fina läsare som gör mig galet glad varje dag.
snälla om ni vill beskriv er höst för mig?
ph: weheartit
ny vänn. längtan efter kärleken. höstté och kanelbullar. mobiltelefonprat. inga cigaretter. noveller. vit nacke. solljus överallt. bar hud. brun hud. ögon som möts. kvällsdrömmar. coffehouse. han med glasögonen. lyckorus. kramar. kängor. jackan är noppig. pussen. bussen. hunden som bet mig. snöfall i nyköping. det blev dom tillslut. florida. finnig och fet. glad igen. överdos av lycka. vännerna. nya skor. ångest. att älska sig själv. two door cinema club. kaffe. lyckan att känna honom på nytt. julfeber. Och fina läsare som gör mig galet glad varje dag.
snälla om ni vill beskriv er höst för mig?
the last fall.
Hej fina, här kommer lite bilder från en höstprommenad med J tidigare i höst. Har ni haft en fin helg?
Bilde av/på mig och J.
Puss.
Bilde av/på mig och J.
Puss.
London calling.
Nu när det är höstskyla ute så sitter jag och mina fina mest inomhus och drömmer oss bort. Visst skulle det inte sitta fel att nu, nu när det är helg åka till london och möta november på riktig? Åh, jag dagdrömmer allt för mycket.
Klockor gör mig mest nervös och stressaad med jag lovar att ljudet av big ben bara skulle ge mig ett enormt lyckorus genom hela kroppen.
Att åka med en sån här buss är inget att undvika på en resa i london. Ganska fint ändå.
I en lägenhet som den till höger skulle vi bo i...
Jag och honom jag skulle kalla kärleken.
Första kvällen skulle vi åka in till camden market. Shoppa och äta orientalisk mat i massor.
Och cupcakes till efterrätt givetvis.
Och kvällen skulle vi avsluta såhär, i tunt snöfall på en parkbänk.
Morgonen skulle böjra klassiskt med té och scones.
Och efteråt skulle vi åka på någon fin marknad någonstans.
Och sedan ta en fika i form av cupcakes. Åh, mumma.
Någon gång skulle det säkert börja regna och då skulle vi gömma oss inne på Harrods, lyxigt och fint.
Och sedan ta en titt inne på vintage butiker...
... Primark, Urban outfitters och mycket mycket mer.
Och tillsist skulle jag skicka ett vykort och er och alla fina där hemma!!
Drömm vidare, Puss
Klockor gör mig mest nervös och stressaad med jag lovar att ljudet av big ben bara skulle ge mig ett enormt lyckorus genom hela kroppen.
Att åka med en sån här buss är inget att undvika på en resa i london. Ganska fint ändå.
I en lägenhet som den till höger skulle vi bo i...
Jag och honom jag skulle kalla kärleken.
Första kvällen skulle vi åka in till camden market. Shoppa och äta orientalisk mat i massor.
Och cupcakes till efterrätt givetvis.
Och kvällen skulle vi avsluta såhär, i tunt snöfall på en parkbänk.
Morgonen skulle böjra klassiskt med té och scones.
Och efteråt skulle vi åka på någon fin marknad någonstans.
Och sedan ta en fika i form av cupcakes. Åh, mumma.
Någon gång skulle det säkert börja regna och då skulle vi gömma oss inne på Harrods, lyxigt och fint.
Och sedan ta en titt inne på vintage butiker...
... Primark, Urban outfitters och mycket mycket mer.
Och tillsist skulle jag skicka ett vykort och er och alla fina där hemma!!
Drömm vidare, Puss
i form av pärlor och planeter avslöjar mina händer drömmar & hemligheter.
Jag har inte så värst många ringar. I alla fall inte så många jag tycker om. Men här är några jag tycker är lite extra, extra fina..
Denna bilden samt de två följande har jag hittat på weheartit. Vet ni vad jag kan hitta liknande?
Handen till höger, från vår sida är fylld med fina ringar, det känns så himla sagolikt att gå omkring och med planeter, slott, kaniner, rådjus och fina ord på fringarna.
Ännu mera fint. De små skulle jag vilja hellre få av någon än köpa. Kanske av någon med morgonruffsigt hår, mjuka läppar och värmande famn.
Nu: tillbaks till skolbänken. Puss
stjärnlycka.
Denna eftermiddag spenderade jag, inte halt oväntat på ett café, med lyckorus genom hella kroppen.
Esspresso House har en ny kladdkaka med fin stjärna på som vi alla smakade av i dag.
Här är del ett av vårt vi. Therese. Hon är världens finaste, knäppaste och mysigaste vän.
Och här är världssöta Milly som allti gör mig på ett sånt vidunderligt gott humör!
Vi fick grädde till kakan och mina naglar var målade i vinrött.
Och här är jag. Lika glad som alltid när jag sitter på ett café med sådana här fina vänner.
En dag av gott skratt är över och nu ska jag vila upp mig för morgondagen. Då är det fredag och då blir det fredagsmys. Hjärtan & Kärlek till er.
Esspresso House har en ny kladdkaka med fin stjärna på som vi alla smakade av i dag.
Här är del ett av vårt vi. Therese. Hon är världens finaste, knäppaste och mysigaste vän.
Och här är världssöta Milly som allti gör mig på ett sånt vidunderligt gott humör!
Vi fick grädde till kakan och mina naglar var målade i vinrött.
Och här är jag. Lika glad som alltid när jag sitter på ett café med sådana här fina vänner.
En dag av gott skratt är över och nu ska jag vila upp mig för morgondagen. Då är det fredag och då blir det fredagsmys. Hjärtan & Kärlek till er.
nästan samma när vi klär oss efter humöret.
Jag är hemma sjuk i dag och har spenderat dagen drömandes efter alla finheter åvan. Tack, åh tack för att det är jul snart. Alla kläder kommer från modcloth som fina Flora (här) har tipsay om. Missa inte!!
puss.
lite florida fynd.
Jag köpte inte så värst mycket i florda men här är ett par fina saker jag vill visa.
Det här fina linnet köpte jag på forever 21 för ca hundra svenska kronor. Urfint och ofatbart billigt!
I brist på nytt sprang jag med pengar i handen in på Victorias Secret och köpte åtta stycken under. Här är två fina.
Ska du shoppa så ska du självklart åka till Seagrass mills och shoppa på alla fina märkesoutletter men förutom det så kan du ju åka in till själva staden i Fort Lauderdale och titta in på dessa två...
I den här lilla butiken till vänster på Las Olas (som den delen av stan heter) finns mest skogshuggar, spets och stickade plagg från märket LF. Det är väldigt dyrt men får inte missa inte för något.
Denna butiken ligger på höger sida av samma gata och här inne finns ganska mycket glitter och glamour men framförallt en massa snygga tröjer och tshirts med fina tryck från märken som sky och juicy couture, missa inte.
Tack för att ni är så fina.
Det här fina linnet köpte jag på forever 21 för ca hundra svenska kronor. Urfint och ofatbart billigt!
I brist på nytt sprang jag med pengar i handen in på Victorias Secret och köpte åtta stycken under. Här är två fina.
Ska du shoppa så ska du självklart åka till Seagrass mills och shoppa på alla fina märkesoutletter men förutom det så kan du ju åka in till själva staden i Fort Lauderdale och titta in på dessa två...
I den här lilla butiken till vänster på Las Olas (som den delen av stan heter) finns mest skogshuggar, spets och stickade plagg från märket LF. Det är väldigt dyrt men får inte missa inte för något.
Denna butiken ligger på höger sida av samma gata och här inne finns ganska mycket glitter och glamour men framförallt en massa snygga tröjer och tshirts med fina tryck från märken som sky och juicy couture, missa inte.
Tack för att ni är så fina.
en drömm.
Du glömmde ditt busskort. Det var tur att jag inte kunde glömma dig.
Jag klev av bussen och gick bort mot busskuren. Alldeldes ensam satt jag frusen med blåa händer, röda kinder och tår som av is och tittade ner på mina slitna kängor. Det var inte förrän jag hörde ljudet av en en buss köra in mot min hållplats som jag såg honom. Han såg ganska vanlig ut, fast ändå inte. Smått slitna jeans åvanpå spinkiga ben, svarta vantar som var alldeles för stora, stickade och lika grå som himlen den dagen. Hans jacka var av ett vanlig märke i en vanlig färg och mycket mer av honom såg jag inte då. Men jag var nyfiken på att se mer. Jag hade aldrig sett honom där förut. Han åker aldrig med min buss och han har aldrig stått i hörnet av busskuren och frysigt bredvid mig, han hade aldrig stått där och osat en varm doft av klementin, höst, kanel och värme.
Bussen kom och vi klev på. Han gick först. Han drog kortet igenom läsaren och slog sig ner på det röda sätet, till vänster, tredje raden, mot fönstret. Då, medans jag gick förbi, fick jag se honom på riktigt, och han tittade upp och så fick han också se mig. Med käkben tydligare än jag någonsin sett och med hy blek som is såg han ut som något från en film, som en vampyr eller pojken som försvann i snöstormen i landet långt långt borta. Jag slog mig ner på raden bakom och beundrade hans bruna hår som stod upp i en virvlande kalufs.
Vi hoppade av på samma hållplats. Jag hade aldrig sett honom där förut och tänkte springa efter honom och fråga vem hand var, om han bodde där och om han var ny, men vågade inte. Det ångrade jag hela vägen hem. Den eftermiddagen satt jag hemme, drack te, tänkte på honom, pluggade, komm i håg vänner kom förbi, jag glömde. Sent vid sju gick jag ut igen, bara för att känna lite mer höstdoft, lite mer vinterkyla och se lite mer höstlöv. Jag tittade ner på mina trasiga kängor som sparkade löven som flög upp och i väg i virvlar och sedan landade i en annan hög lite längre bort. Plötsligt hörde jag jag mer sprak från andra sidan gatan. Jag såg upp och fick syn på den vita hyn och kindbenen.
"Där är du ju!" ropade han. Förvånad stannade jag upp, mitt i vägen och han kom emot mig. Ett tveksamt hej var det ända jag fick fram, och han log. Och jag blev med ens varm. Hans kinder var röda och om det var kylan eller om han rådnade kunde jag inte säga. Alla tusen möjliga tonnåringstankar gick igenom mitt huvud. Vad ska han göra? Vad vill han? Tycker han om mig? Tycker han att jag är söt? Kommer han kyssa mig? skulle allt bli som en drömm?
"Du glömmde ditt busskort" Sa han och med ens släcktes alla mina förhoppningar...
"Det var tur att jag inte kunde glömma dig"
...och tändes igen.
Jag klev av bussen och gick bort mot busskuren. Alldeldes ensam satt jag frusen med blåa händer, röda kinder och tår som av is och tittade ner på mina slitna kängor. Det var inte förrän jag hörde ljudet av en en buss köra in mot min hållplats som jag såg honom. Han såg ganska vanlig ut, fast ändå inte. Smått slitna jeans åvanpå spinkiga ben, svarta vantar som var alldeles för stora, stickade och lika grå som himlen den dagen. Hans jacka var av ett vanlig märke i en vanlig färg och mycket mer av honom såg jag inte då. Men jag var nyfiken på att se mer. Jag hade aldrig sett honom där förut. Han åker aldrig med min buss och han har aldrig stått i hörnet av busskuren och frysigt bredvid mig, han hade aldrig stått där och osat en varm doft av klementin, höst, kanel och värme.
Bussen kom och vi klev på. Han gick först. Han drog kortet igenom läsaren och slog sig ner på det röda sätet, till vänster, tredje raden, mot fönstret. Då, medans jag gick förbi, fick jag se honom på riktigt, och han tittade upp och så fick han också se mig. Med käkben tydligare än jag någonsin sett och med hy blek som is såg han ut som något från en film, som en vampyr eller pojken som försvann i snöstormen i landet långt långt borta. Jag slog mig ner på raden bakom och beundrade hans bruna hår som stod upp i en virvlande kalufs.
Vi hoppade av på samma hållplats. Jag hade aldrig sett honom där förut och tänkte springa efter honom och fråga vem hand var, om han bodde där och om han var ny, men vågade inte. Det ångrade jag hela vägen hem. Den eftermiddagen satt jag hemme, drack te, tänkte på honom, pluggade, komm i håg vänner kom förbi, jag glömde. Sent vid sju gick jag ut igen, bara för att känna lite mer höstdoft, lite mer vinterkyla och se lite mer höstlöv. Jag tittade ner på mina trasiga kängor som sparkade löven som flög upp och i väg i virvlar och sedan landade i en annan hög lite längre bort. Plötsligt hörde jag jag mer sprak från andra sidan gatan. Jag såg upp och fick syn på den vita hyn och kindbenen.
"Där är du ju!" ropade han. Förvånad stannade jag upp, mitt i vägen och han kom emot mig. Ett tveksamt hej var det ända jag fick fram, och han log. Och jag blev med ens varm. Hans kinder var röda och om det var kylan eller om han rådnade kunde jag inte säga. Alla tusen möjliga tonnåringstankar gick igenom mitt huvud. Vad ska han göra? Vad vill han? Tycker han om mig? Tycker han att jag är söt? Kommer han kyssa mig? skulle allt bli som en drömm?
"Du glömmde ditt busskort" Sa han och med ens släcktes alla mina förhoppningar...
"Det var tur att jag inte kunde glömma dig"
...och tändes igen.
florida and i skipped a beat.
Efter en veckas evigt solande, ätande och shopping är jag hemmai frostiga höstsverige igen. Nu måste jag byta shortsen mot dubbla strumpbyxor och linnet till stans tjockaste tröja. Men det är okej, jag är utvilad och redo.
Har ni haft ett fin lov? Puss
foton av mig.
