sunshine.

Det finns en liten del av mig som jag inte berättar om när jag skriver vardagligt om mitt liv. En del som under somriga dagar av ganska mycket nöjda leenden kan kännas så viktig men under vintriga jullovsdagar med varm choklad, feber och fest känns så obetydlig och så liten.

Så här i förkylda dagar drömmer jag mig bort väldigt mycket. Till länder, helger, till vänner och biografer men allra, allra mest till sommar. Sedan tjugohundrasex har sommrarna bara handlat om en enda sak för mig. Kanot. Jag har sedan tre år tillbaka varit elitidrottare innom kanot och för en elitkanotist har fokuset på sommrarna mest vart riktat mot en sak. Landslaget. Men även om målet är uppnått för en sommar måste man träna sig igenom en höst, vår och vinter innan det är dags att visa vad man går för änun en gång. Och för mig har det inte varit så enkelt. Jag måste inte bara träna mig igenom de månaderna.. jag måste även tvinga mig igenom dem.

Tumblr_lef2pxgsti1qfkg32o1_500_large

Det alla pratar om, alla festivaler, resor, strandkvällar med pojkar, smyga ut på natten och inte komma hem förrän morgonen därpå. Det har jag aldrig upplevt under en sommar. Och jag måste säga att det känns så mycket mer jag än allt det andra. Men vem hinner uppleva det om man måste gå upp nio varje morgon, träna, cykla hem igen, vila, kanske åka till stranden eller stan, klockan är fem, träna igen. Det låter förfärligt men det är nästan lite obeskrivligt att flyga fram över vattnet, känna solkyssar mot huden och få skratta med de lite halvirriterande människor man har med sig.

Jag säger inför varje sommar att den här sommaren, då ska jag leva lovet och livet på riktigt! Men så har det aldrig blivigt. I stället har jag åkt på träningsläger i en regnig stad med ett gäng pojkar som inte riktigt har nått sin ålder och med tränare som skapar oråd och tårar hos flickorna. SM, ungdomslandslaget, nm och där är det 4 vekor kvar och då, då tycker jag att det är lika bra att fortsätta. Men varför, egentligen?  Ärligt talat har jag ingen aning.

Tumblr_lea3dusu971qafc06o1_500_large

Så på ett svenskt mästerskap i sommras gjorde jag mig själv, min själ och kanske många andra så otroligt besvikna när jag gjorde mitt sämsta lopp någonsin. Jag komm ändå vidare till NM och ungefär då sa jag okej, nu får det vara kanot och jag. Så skaffade jag mig den bästa tränaren i klubben och så började en svår höst.

Nu sitter jag här med ett, enligt mig ganska nytt liv. Sexton år, gymnasietjej bland nya människor, i en ny värld och med nya drömmar. Jag har vart sjuk en gång i månaden sedan kanotsäsongen slutade och om jag ska bli bra till sommaren så måste jag kämpa hårt så fort jag blir frisk igen. Men åter igen frågar jag mig själv varför? Jag vet en sak i alla fall och det är att jag inte vill bli en 20 årig kämpe. Nej jag vill resa, träffa nya människor och bli journalist, skriva noveller eller kanske jobba på radio någon dag. Så om jag ändå ska sluta så småningom, varför tvingar jag mig igenom ännu en vintertid av dåliga prioriteringar, ångest och tvek. Varför?

Tumblr_ldl7sybdtj1qeeg2to1_500_large

Den här sommaren vill jag uppleva äkta lycka, äkta sunshine. Jag tycker om att träna, mycket. Men jag tycker även om att göra andra saker. Men är jag beredd att släppa allt som jag hållt mig så fäst vid i fyra år? Om jag får byta det till lite äkta sommar sunshine, med sommarflirtar, resor, konserter och festivaler så ja, verkligen. Jag vet inte varför jag tvekar, egentligen. I bland är man bara så orolig för att göra fel. Men jag tror att jag gör rätt när jag i stället för att fokusera på kanot fokuserar på livets bästa sommar. Men så är ju det där obeskrivliga som gör mig så tveksam. Hur denna historian slutar vet jag inte. Jag hoppas bara att den slutar med lycka, med sunshine.

[för att veta mer om mina tankar och lite mer om mig]

Kommentarer
Postat av: Sofie

Sv: tack! HUr gör du, dina texter är ju magiska!

2011-01-04 @ 17:25:53
URL: http://sofieskvarter.blogg.se/
Postat av: LISA

Oj det visste jag inte! Sådana här inlägg uppskattas verkligen. Eller jag uppskattar alla dina inlägg! ;)

2011-01-04 @ 17:42:01
URL: http://blogofmine.blogg.se/
Postat av: Sofie

hejsan ! kolla gärna in min nya länkning til din blogg i mitt lilla kvarter! längst ner i side-menyn ♥

2011-01-04 @ 21:03:54
URL: http://sofieskvarter.blogg.se/
Postat av: Sofia

Jag känner verkligen igen mig. Har tränat och tävlat i golf nu varje sommar sen 2006 och man hinner inte med mycket annat. Det är svårt, för samtidigt som man tycker om det livet så finns det så mycket annat man vill göra, allt det där som hör sommaren till. Morgondopp, fester, åka ut med båten en sommardag och sola på en klippa, att komma hem sent på morgonen när solen håller på att gå upp. Allt det där som man har fått välja bort mer eller mindre. Är det värt det?

2011-01-04 @ 21:59:50
Postat av: Karin Jönsson

Åh, om du bara visste hur mycket jag kände igen mig i det du skriver, Saknar dig tjejen!

2011-01-05 @ 10:56:06
Postat av: svarar

sofia: Precis! Egentligen borde man lägga av och njuta men så, de där dagarna då man inte har något alls att göra och bara sitter hemma tänker man att "nu är alla andra på tävling/träning" och så kanske ångrar man att man inte är där - det är det jag är rädd för.



Karin: Saknar dig också, hoppas du har ett finfint lov! :*

2011-01-05 @ 11:24:10
URL: http://coffeegirl.blogg.se/
Postat av: camilla

har spelat handboll i 9 år och laget är som en familj till mig, men ändå känner jag att jag inte vill fortsätta med det i evighet, vill inte bli någon proffs. Det är så svårt att släppa taget om 9 år av ens liv...men jag vet att valet kommer att komma när som helst, problemet är att bestämma sig. (: Hoppas du kommer fram till ett bra beslut!

2011-01-05 @ 16:32:34
URL: http://myowncanvas.blogspot.com
Postat av: Karolina

Dina texter är ju guld!

2011-01-05 @ 17:48:17
URL: http://photographyandfashion.blogg.se/
Postat av: svar

Tack ALLA för att ni berättar era egna historier för mig, det värmer att de finns fler som tänker i samma spår. Åh jag blir så glad! puss

2011-01-05 @ 18:06:05
URL: http://coffeegirl.blogg.se/
Postat av: Milla

for en nydelig tekst, virkelig.



/ åh, tusen tusen takk, nå ble jeg glad :)

2011-01-05 @ 19:07:09
URL: http://heroesandme.com
Postat av: Anonym

sv: tack ! verkligen! och vilka bilder! amazing!

2011-01-06 @ 11:28:55
URL: http://maketeanotlove.blogg.se/
Postat av: elin

du anar inte vad fint det här är alltså.

2011-01-06 @ 22:46:00
URL: http://cinquantejours.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0