Inga hemligheter.
Det är fredag och jag ska fira med att träffa en fin vän som jag inte träffat på (alldeles för) länge. Jag tänkte fira in fredagen lite med att låta alla er fina som varje dag tittar in här läsa om sju saker som ni inte vet om mig. Puss
Först och främst så heter jag Ellen Josefin i andra namn och de är namn som jag tycker passar väldigt bra på mig. Är det inte rätt märkligt hur det kan bli så egentligen?
Pappa och mamma levde livet och jobbade utomlands när jag och min syster föddes så jag är född i singapore och har därefter bott i japan, flyttade hit, till en avlägsen by i skåne när jag var kring fem års ålder. Min syster, som förövrigt är "flickan med änglahåret" som ni har undrat över. Hon blir tretton i mars fastän hon ser betydligt äldre ut.
Jag går media-linjen på ett gymnasium i lund fast jag egentligen inte alls känner mig som en media tjej, mera som en samhäll-ekonomi tjej. Däremot så kommer jag att gå profil journalistik till hösten, och det är nog precis en sådan tjej jag är och känner mig som.
Skidresor är bland det absolut bästa jag vet.
Den bästa platsen i hela världen är, enligt mig min sommarstuga i tylösand. Stugan håller för tillfället på att få en lite makeover med en friggebod (där jag och mina vänner kan spendera sena sommakvällar i) och den har världesbäst läge med bara en kort gångväg till världes finaste strand. Man kan cykla till ricardos och köpa sveriges godaste italienska glass, dansa på afterbeachen, konserter och på resturangområden. Där finns världens godaste pizza också. Ord kan inte beskriva hur bra jag har det där!
Jag har ganska svårt att shoppa från och till. Jag är otroligt kräsen med var jag shoppar och jag, som är född i vågens tecken har otroligt svårt att bestämma sig. Jag är snål även om jag har råd med plagget gånger tio och det gör det extra svårt eftersom mina favoritbutiker är topshop, spiritstores, lexington och liknande. Men det bättrar sig!
Jag älskar att laga mat, även om jag är ganska ny på det och inte så värst duktig ännu. Jag försöker att laga mat så många gånger i veckan jag kan men det är svårt att hinna med när man ska prioritera plugg, vänner och träning också.
sunshine.
Så här i förkylda dagar drömmer jag mig bort väldigt mycket. Till länder, helger, till vänner och biografer men allra, allra mest till sommar. Sedan tjugohundrasex har sommrarna bara handlat om en enda sak för mig. Kanot. Jag har sedan tre år tillbaka varit elitidrottare innom kanot och för en elitkanotist har fokuset på sommrarna mest vart riktat mot en sak. Landslaget. Men även om målet är uppnått för en sommar måste man träna sig igenom en höst, vår och vinter innan det är dags att visa vad man går för änun en gång. Och för mig har det inte varit så enkelt. Jag måste inte bara träna mig igenom de månaderna.. jag måste även tvinga mig igenom dem.
Det alla pratar om, alla festivaler, resor, strandkvällar med pojkar, smyga ut på natten och inte komma hem förrän morgonen därpå. Det har jag aldrig upplevt under en sommar. Och jag måste säga att det känns så mycket mer jag än allt det andra. Men vem hinner uppleva det om man måste gå upp nio varje morgon, träna, cykla hem igen, vila, kanske åka till stranden eller stan, klockan är fem, träna igen. Det låter förfärligt men det är nästan lite obeskrivligt att flyga fram över vattnet, känna solkyssar mot huden och få skratta med de lite halvirriterande människor man har med sig.
Jag säger inför varje sommar att den här sommaren, då ska jag leva lovet och livet på riktigt! Men så har det aldrig blivigt. I stället har jag åkt på träningsläger i en regnig stad med ett gäng pojkar som inte riktigt har nått sin ålder och med tränare som skapar oråd och tårar hos flickorna. SM, ungdomslandslaget, nm och där är det 4 vekor kvar och då, då tycker jag att det är lika bra att fortsätta. Men varför, egentligen? Ärligt talat har jag ingen aning.
Så på ett svenskt mästerskap i sommras gjorde jag mig själv, min själ och kanske många andra så otroligt besvikna när jag gjorde mitt sämsta lopp någonsin. Jag komm ändå vidare till NM och ungefär då sa jag okej, nu får det vara kanot och jag. Så skaffade jag mig den bästa tränaren i klubben och så började en svår höst.
Nu sitter jag här med ett, enligt mig ganska nytt liv. Sexton år, gymnasietjej bland nya människor, i en ny värld och med nya drömmar. Jag har vart sjuk en gång i månaden sedan kanotsäsongen slutade och om jag ska bli bra till sommaren så måste jag kämpa hårt så fort jag blir frisk igen. Men åter igen frågar jag mig själv varför? Jag vet en sak i alla fall och det är att jag inte vill bli en 20 årig kämpe. Nej jag vill resa, träffa nya människor och bli journalist, skriva noveller eller kanske jobba på radio någon dag. Så om jag ändå ska sluta så småningom, varför tvingar jag mig igenom ännu en vintertid av dåliga prioriteringar, ångest och tvek. Varför?
Den här sommaren vill jag uppleva äkta lycka, äkta sunshine. Jag tycker om att träna, mycket. Men jag tycker även om att göra andra saker. Men är jag beredd att släppa allt som jag hållt mig så fäst vid i fyra år? Om jag får byta det till lite äkta sommar sunshine, med sommarflirtar, resor, konserter och festivaler så ja, verkligen. Jag vet inte varför jag tvekar, egentligen. I bland är man bara så orolig för att göra fel. Men jag tror att jag gör rätt när jag i stället för att fokusera på kanot fokuserar på livets bästa sommar. Men så är ju det där obeskrivliga som gör mig så tveksam. Hur denna historian slutar vet jag inte. Jag hoppas bara att den slutar med lycka, med sunshine.
a piece of my room.
ph: by me
nollnio.
Under veckorna i väntan på julen julshoppade jag med mina vänner, hade sleepovers och bara allmänt glada, julklappsplanerande kvällar. En speciellt mysig händelse var när jag och Caroline satt vårat garage tak och jag spelade gitarr och sjöng och vi pratade om en jul, pojkar, kännsol och var man egentligen ska gömma sina klappar. Hade även lite kärleksbekymmer och grubblade en hel del under denna tid.*
Pappa skaffade en acount till mig på spotify och jag gjorde min egen julspellista vid namn ”X MAS TIMES” där det fanns allt från välkända låtar som ’il be home for christmas’ med Michael Bublé till lite nyare, mindre kända (men galet fina) som ’snö’ med Laleh. Jag fotograferade en massa under hela december månad för att minnas varenda otroligt mysig stund. Och de allra mysigaste stunderna var ju såklart de där dagarna med vännerna men också bara sådana små stunder som när jag åkte med mamma i bilen hit och dit och vi spelade och sjöng med hennes absoluta favorit jullåt ’The Christmas Song’. Jag kände mig så himlans lycklig då och kunde inte sluta le på flera timmar.
Under december månad så hade jag och Jenny (min syster) varsin likadan Sminkkalender, där i fanns det allra nödvändigaste men också det där extra fina och varje dag fick vi en ny överraskning. Favoriten var det röda läppstiftet som jag gick om kring med hela morgonen och log i. Under december fick jag dessutom ett par rullskidor med stavar, skor och allt. Men vi han inte använda dem så många gånger..
Jag minns hur jag gick och hoppades på snö på julafton och hur jag sa till alla som frågade vad jag önskade till jul att det var just det jag ville ha. En jul med snöfall. Så jag var obeskrivligt lycklig dagen då den första snön kom fallande från himlarna. Samma kväll så gick jag ut i bara strumpbyxor, söndriga kängor och min utvidda kappa (som inte direkt höll snön utanför) och hoppade omkring, tjoade och kastade snöbollar på pappa. Åh, lycka. Det sista jag gjorde den kvällen var ”snöfallet”. Det var nästan som en lek som jag själv kom på i samma stund. Den senaste veckan hade jag börjat lyssna på en låt som hette ”stjärnfallet” av Markus Krunegård och det var den finaste låten jag visste och texten gjorde jag om i mitt huvud och sedan snurrade runt, runt, runt till låten som jag sjöng för himlarna, grannarna och alla som såg. Det hela slutade med att jag sjöng ”snö, snö, snöfallet är jag och du är himlen jag föll från den dan” och föll ned till marken (eftersom jag då var så pass snurrig att jag ändå fall så gjorde jag det inte med mening). Snön hade kommigt och jag var officiellt byns underligaste men lyckligaste femtonåring.
Den sista veckan innan julafton var lite smått hektisk. Jag köpte julklapparna i panik med Cajsa till Caroline och med Caroline till Cajsa, och sedan de till mig. På lördagen bytte vi klapparna och Cajsa och Carro envisades med att öppna sina paket där och då men jag envisades tillbaka med att jag skulle öppna mina på julafton. Det hela slutade med att de öppnade sina där och då medans jag väntade till julafton. Dagen efter åkte Carro till Thailand och jag saknade henne varenda minut.
Sedan kom julaftonsveckan. Många skolor som hade haft avslutning på fredagen innan men på min skola skulle vi få sluta på tisdagen, och avslutningen skulle vara på kvällen. Måndagen var en vanlig dag och då jag kom hem pluggade jag lite och drack med glögg i soffan med Isabelle som retade mig med att hon hade slutat fredagen innan. På tisdagen så hade skolan sin årliga tradition, kallbad på långa bryggan eller glöggvandring som avslutade med en film. Jag och min bästa Cajsa valde, som alla år innan ett galet kallt men ändå så galet mysigt bad på långa bryggan. Jag doppade mig tre gånger och drack sju koppar med glögg, Cajsa slog världsrekord i peppakaksätning. Efter skolan så sa jag Hejdå till Cajsa som åkte till Karlskrona för sitt julfirande och jag återvände hemåt och övade på Jultalet som jag skulle framföra på kvällen (inför nästan alla skolans elever, lärare och föräldrar, det knöt sig i magen av bara tanken). Kvällen kom och jag åkte tillsammans med familjen upp till skolan och väl framme sprang jag och hejjade på alla, tog ett par clementiner och sedan förberede jag mig.
När jag kom hem på kvällen var jag nöjd och framförallt så otroligt glad. Talet hade gått hur bra som helst och jag hade fått stora applåder och många beröm. Lyckorus rakt igenom.
På kvällen hade vi den myste jag med familjen, den mysigaste på länge. Vi slog oss ner i vardagsrummet och såg på ’Harry Potter och fenixorden’, drack glögg, åt lussekatter, pepparkakor och där ute föll snön som i en saga, vackrare än någonsin. Senare på kvällen ordnade jag en monopolomgång. Jag tog fram nötter och Apelsiner och julmust och vi spelade tills vi var trötta och då jag började fuska. Skratt och lyckorus är de mest passande orden för denna fina kväll. Min syster sov hos mig den kvällen vilket var mysigt. Jag minns att jag tänkte hur glad jag var över kvällen då jag bara hade familjefokus igenom, vilket inte händer varje kväll.
Efter frukosten dagen efter åkte jag med vänner till alla de närmsta köpcentum för att köpa de allra sista julklapparna. På Eeftermiddagen kom Isabelle och vi spelade spel, bytte julklappar och pratade om hur mycket lycka vi kände över jul. Senare började jag sy om min julaftonsklänning och såsmåningom gick Isabelle hem. På kvällen åt vi god mat och slog in alla julklapparna. Den kvällen somnade jag med katten i handen och drömde om dagen därpå, den 24e december. Åh, julafton.
alldeles ovanliga.
Vilka 3 ord använder du mest? Lyckorus, Åh och Haha. Detta för att jag hela tiden känner lyckorus, för att i dessa narnialiknande tider är Åh! världens mest passande ord och Haha är mest för att jag har roligt gämnt och ständigt.
Vad skulle du ha gjort om du vann en miljon? Jag skulle börja med att skänka en del till röda korset eller så, pengar eller gammalt skräp vi inte vågat göra oss av med ännu. Sedan skulle jag nog boka en resa, hellst en dyr och pampig skidresa någonstans och ta med alla mina vänner. Skidåkning i puckelpister, värmen från en kopp choklad och sena kvällar ute någonstans eller inne i skidstugan med vännerna lockar mig alltid så fantastiskt galet mycket.
Om du inte skulle heta Hannah, vad skulle du heta då? Då skulle jag nog heta Ellen, mitt andra namn. Något mer passande kommer jag inte på. Jag trivs ganska bra att heta Hannah. Speciellt om man utalar det på engelska.
Har du någon gång gjort något du verkligen ångrar, än i dag? ...Massor. Jag har inte alltid haft lyckan att veta vem jag är, vilken klädstil som verkligen är jag och hur en Hannah ska bete sig. Inte ens personlighet. Det har lett till att jag har fått för mig saker, som att jag ska vara på ett visst sett och därav bete mig så. Det har på sitt set lett till massa försörelser, framförallt för mig. Mer exakt tänker jag inte svara, kankse skriver jag om det en molning dag.
Vad för godis gillar du? Choklad, choklad, choklad. Det är inte mycket annat godis jag äter än choklad, fast inte lösgodischoklad. Ush!
Vad är det konstigaste husdjuret du har haft? Det var väl den där svarta guldfisken som blev lika stor som fem guldfiskar tillsammans, väldans konstigt måste jag säga.
Har du fått någon head-over-heals-gosh-im-so-in-love-kyss någon gång? Nej, de kyssar jag har fått har faktiskt inte väckt mycket till gnista är jag rädd. Underligt.
Vad får dig att nästan dö av skratt? Konstiga, roliga, underliga situationer, saker som någon säger eller händelser får mig att trilla av stolen på 2 sekunder. Jag skrattar av bara tanken!!
Polka är...? Fint, lite juligt och ganska så mummsigt.
Varför följer man tv-serier? För att det är skönt att inte tänka på sitt eget liv och ge sig in i någon annans. Det är som att följa en blogg, man undrar alltid vad som händer i morgon.
Vad ska du göra på fredag? Då ska jag träffa en finfin vän jag inte träffat på väldigt länge!
Ingenting betyder.
Säg hej! till min träkanin i som bor i mitt rumm. det rosa sidenbandet sitter just nu på min riktiga svarta dvärgurssötnos. Livet är fint med henne i bilden. Puss
ph: av mig.
