coffeegirl

Det är iskallt ute, minusgrader, snöfal och jag fryser så att tårarna nästan rinner. Annars känns allt sådär fantastiskt lyckorus och midnatsbrus och jag är mest glad över allt och om nätterna drömmer jag om små framtida planer som får mig att längta så mycket att jag nästan spricker. Om bara kylan kunde försvinna så man kan spendera eftermiddagarna på uteserveringar igen. Puss

Det är lördag och jag spenderar den precis som man borde nu när vinterkylan fortfarande hänger sig kvar. Jag och T lever ut dagen i mitt rum med tända ljus, grym musik, tv och massa prat. Det är fint det! Puss

Även om vinterkylan slår igenom själen och gör varje ensam stund i kylan ledsam så kan jag inte låta bli att hålla uppe humöret för att det snart är vår. Så här följer en lista med lite fin fina ting och önksningar som jag hoppas på i vår... Puss


Jag längtar till de vårdagarna då jag går förbi de allra finaste lägenheterna och ser hur de har blivigt tusen gånger finare med rosa blommor. När jag ser det då är det ingen tvekan på att våren är här.

Egentligen längtar jag mest till lite plusgrader så man kan slippa tjocka kappor och dunjackor och ta på sig en tunn skinjacka till någon söt blus och bara känna våren ända in på huden.

Jag önskar soljus över staden och vatten i stället för is i kanalen.

Jag har en svag längtan efter att baka kakor och bjuda mina vänner på vår stora altan och känna solen i ryggen. Utomhus fika och skratt med vänner är nog det som gör nog våren.

Att få gå omkring i tunna thights eller strumpbyxor skulle vara fint, fast allra helst barbent förståss.
Och så vill jag vara kär, jag vill se blommor och jag vill ha glädje och dans, dans, dans
Jag vill ha picknik på ängar och i parker med en hel drös bra personer med en massa gott som bakats och lagats.

Och så vill jag kunna ha uppsatt hår utan att frysa så om öronen, slippa mössor och halsdukar över huvudet vore skönt. Tänk att få känna vårvindarna i nacken och solen i ryggen igen, åh.

Lite såhär känns det dagar som dessa då kylan kryper på kroppen och ger kroppen sorg och ensamhet, känslor som inte borde finnas där:

Jag mår bra, jag är frisk igen och jag har vänner och familj som oftast kan beskrivas som guld och det viktigaste och bästa i livet. Jag har resor planerade och bra beslut som är tagna, jag har pojkar som tittar på mig på bussen och pengar i plånboken. Men ändå, när man sitter där vid skolbänken och tittar ner på sina uppvikta shorts och alldeles för tunna strumpbyxor, de man har haft sju dagar i sträck och som har blivit noppiga och slitna, de som dessutom ger en tydligare blick på varje flickas komplex, låren så känner man sig inte helt lycklig. Inte jag i alla fall.

Fastän jag har lycka, det bästa som finns så är jag inte nöjd med Hannah. För jag klär mig inte som jag vill, jag har så svårt att ta beslut och införskaffa det jag drömmer om. Jag kan inte låta bli att irritera mig på vänner och de som inte riktigt gör som jag tycker de borde. I vinterkyliga dagar som dessa känner jag mig inte så nöjd med mig själv, obekväm liksom. Men så tänker jag hur jag är och vad jag tycker om och känner mig genast bättre, då känner jag mig genast nöjd.

Det är okej att köpa mycket nytt när de tisdagskänslor jag får går genom kroppen. Det är dags för mig att satsa lite på mig själv och bli så bra utåt som jag känner mig inåt. Jag vill bli en bättre vän, en som är mer social, sprallig och lugn, så som jag egentligen är men som försvinner när allt blir så himla kalt och jag får vinterjackångest.

Fast allting är ganska bra egentligen, det flyter på men jag kan liksom inte låta dessa tankarna gå. Det är nog så att jag måste avsluta varje ord och mening med Ps. Glöm inte att ta tag i dina drömmar också.

Jag får inte glömma det.

Måndag och det är studiedag. Jag vaknade upp hos min fina vän Therese och spenderade dagen med att äta omelettfrukost, mysa med hennes nya och otroligt söta valp och promenerat runt i hamnen där hon bor. Sammanfattningsvis har min helg varit galet bra och nu är det tyvär plugga som gäller. Nedan bilder från dagens promenad i vår förfrusna hamn. Puss

Vi har fått hem lexington spring/summer 2011 katalogen och här finns en massa indpiration till vår och sommargarberoben. Och nu ska vi inte heller glömma bilderna som är fantastiska och pojkarna som är himla snygga. Bli inspirerad till sommarkärlek resor och trandliv. Puss

Fredag och jag känner mig himlans glad. Helgen är lång när vi har studiedag på måndag och jag har en massa planer, önskningar och drömmar som snurrar runt i huvudet. På bilden nedan ser ni mig i min dagliga morgonrocksliknande jacka och sedan en weekdaypåse med ett nytt fint kap som ska visas snart. Hoppas ni har en fin fredagskväll (åh, fredag)! Puss

 

Det faller en sorg över café caramell då den alltid så glada och trevliga Ellen sitter vid fönstret och blickar ut med sorgsna ögon. Hon har inte beställt något och i vanliga fall får en sjuttonåring som hon sitta där utan att ha beställt men eftersom hon har så många tårar på kinderna och alltid kommer in och hälsar på damerna som arbetar så får hon sitta kvar i den antika fåtöljen och låta kinderna vattnas utav salta tårar som bara rinner.

Ellens hjärta är inte krossat. Hennes liv är så himla bra och vännerna finns alltid där. Men det är något som är fel, det känns ända in på hjärtat. Och det är det som har framkallat den lite halvt brustna själen som nu känner sig fylld av sorg.

På torget utanför går en kille omkring. Han heter Ludvig och han är på väg att göra något han aldrig trodde att han skulle göra. Han blev förälskad i en blick som han har sett överallt runt hela stan, om och om igen. En blick från en tjej som har det finaste håret och de vackraste läpparna och de gladaste leendet han någonsin har sett. Nu var det bara att hitta denna tjej för att göra det han aldrig trott han skulle våga.

 

 

I café caramells fönster sitter Ellen och blickar lika sorgligt som förr ut mot torget. Kanske hade on funderat över livet lite för länge den dagen eller så tyckte hon kanske bara lite synd om sig själv men minuterna av sorg ökade på caféet och hon önskade mest efter mirakel. Något kunde förändra vardagen och gör den lite varmare, här och nu. Bjällran som sitter i dörren på det inte alltid så välbesökta studentcaféet klingade högt och Ellen tittar upp. In kommer en kille, en kille med ruffigt hår och vinterrosiga kinder som tittar på henne, bara henne och men står mest bara kvar.

Ludvig stannar till. För ett ögonblick så undrar han vad sjutton han håller på med och är nära att vända sig om och är på väg ut. Men när han ser henne sitta i den gamla antika stolen och torka tårarna med tröjärmen så bestämmer han sig och går närmare, ända fram till bordet och klämmer ut ett nervöst "Hej".

Ellen tittar upp och svarar med samma fras. Blygt sätter den främmande killen sig ner bredvid. Hon tänker inte så mycket, hon mest bara tittar på honom och hans fasligt söta ansikte och blyga ansiktsuttryck. "Ludvig", säger han och sträcker fram en solbrun hand. "Ellen", svarar hon och klämmer fram ett leende. Han var söt den här killen och när han log glömde hon med ens allt det sorgliga.

Ludvig samlade mod och log. Så sa han det som han aldrig trott han vågat men så många gånger drömt om. "Jag har sett dig på detta caféet många gånger, du sitter alltid här i fönstret och läser eller ler med dina vänner. Jag har sett dig på vägen till bussen också, ditt hår ligger alltid så fint om axlarna..
Jag har sett dig och du är fin. Du verkar så glad och när du ler gör du liksom mig glad. Så jag ville mest säga detta, och försöka göra min och kanske, för jag hoppas att göra din dag, kanske lite bättre"

Ellen la sin hand ovan på Ludvigs och tänkte, mirakel.

I dag är den en såndär typisk torsdag med blandade kännslor. Allt jag skriver känns mest patetiskt och  allt jag gör är att längta till lite varmare dagar. Just nu går drömmarna allra mest till strandagar med fina vänner, som Isabelle på bilderna med mig nedan. Puss

I Julklapp fick jag som tidigare visat en galet fin och otroligit snygg och stilig perfym från YSL och här kommer en lite närmare titt på något som jag tror är den vackraste flaskan jag har sett, och hur den doftar är nästan obeskrivligt. Hoppas ni har det fint annars! Puss

Åren går så väldigt fort. Ena stunden står man barfota mitt i en solig sommaräng och dansar med vänner och några andra som man egentligen inte känner och den andra stunden sitter man där i  fönsterkarmen och blickar ut över ett smältande vinterlandskap igen. Det är januari och tankarna snurrar. Vad gjorde jag av 2010? Inte särskilt mycket faktiskt.

Det hände inte mycket den där kalla vintern. Jag gick i nian och det var inte mycket som var speciellt med det. Våren kom, jag åkte på klassresa till Berlin och blev avundsjuk på kärlekspar som kysstes gång på gång och blev arg på de som inte riktigt vågade. Hamnade i någon slags kärlekstriangel som blev så stort även fast det var så litet. Allt det gjorde själen lite upp och ner och när sommaren närmade sig så blev jag sjuk. Någon värre förkylning som var det värsta i mitt liv, huvudvärk och illamående, hosta och tårfyllda ögon.

 

Så sommaren kom tillslut i alla fall, midsommar och så fick man för sig något dumt. Men det var fantastiskt trevligt ändå och man lär ju sig till nästa gång, på något vis. Den sommaren tränade jag mycket. Det var någon grillkväll här och stranddag där och jag var i min sommarstuga någon vecka också. Men vad hände med utomhusbion? Avskedsfesten? Så mycket planer men så struntar man i det bara för man inte orkar eller tror att man inte har tid.

Hösten, gymnasiet, tränar oftare än vad jag har lust med, lär känna nya vänner, funderar alldeles för mycket och sedan vinter. Jag planerade en massa då med, julgodisbak, julfest, middagar, mys och en massa sådant som gjorde mig glad i tankarna. Men inte mycket det blev av då heller. Rädslan för att jag ska missa ut av ett helt år växer varje månad och det är lätt att glömma att man måste ta tag i drömmarna också, och då inte skjuta på dem heller.

Så här och nu i fönsterkarmen tänker jag skriva ner drömmar, mål och hopp. Små och stora saker som jag vill ska hända och de ska bli av. För 2011 ska bli minnesvärt. Inte ska jag sitta här om ett år och känna ångest över allt det jag borde gjort. Resor, temafester, bio, fotorunder och mera mys med de jag älskar allra mest. Jag känner hur jag har växt och mognat under de åren som passerat och jag är så redo för 2011, mitt bästa år ska det bli.

Söndag och jag har gjort en spellista med en massa fantastiskt att lyssna på nu när man mest går omkring och hoppas på vår. Snön har redan börja smälta och jag längtar mest till att bli frisk och få sitta på caféer med vännerna och babbla på om drömmar. Jag hoppas på en fin söndag och att ni lysnar lite på min spellista. Puss

Det är ingen tvekan att jag, efter nu arton dagars sjuka saknar att vara frisk och leva livet lite. Så eftersom jag har missat ett helt lov så tänkte jag visa saker som jag saknat och som jag vill vara med om nu i de sista som är kvar av januari. Puss!


Först och främst vill jag bara hamna i vanliga perioder då jag kan vakna, dusha, lite hudprudukter och lite smink och sedan vips se fräsh ut. Allt jag gör nu är att ligga i soffor och sängar och mest se hopplös ut.

Baka en massa! Det har jag längtat efter nu när jag har läst/sett/hört alla leilas recept i böcker och i tv.

sova hela natten utan att vakna utav värmeslag eller av hostattack.

shoppa, åh jag är så himla, himla sugen på att shoppa.

jag vill vara sugen på frukost eftersom det vanligtvis brukar vara så himla liksom avkopplande, mysigt och gott.

Åka skidor eller mest att vara ute i friskt vinterland. Det kan nog vara det jag behöver mest efter 18 dagars sjuka.

att ha på mig finare kläder än pyjamasbyxor och alldeles förstora tjocktröjor hela dagararna.

att fika och skratta med vännerna på eftermiddagstimmarna.

tjejkvällen som det så länge har pratats om. Träffa vänner jag inte träffat på månader, god mat, dryck, dansa och lyssna på världsbra musk står säkerligen på det schemat. Himla bra det!

Sedan så skulle jag så väldigt gärna vilja vakna av vårsol som sipprar in genom mitt fönster. Vore fint.

Sist men inte minst vill jag mysa med mina katter utan att vara rädd för att de ska bli smittade, gå på fotorundor med mina fotogalna vänner, gå på bio och äta fint på resturanger och bara leva januari dag för dag.

Det är fredag och det börjar bli bättre på feberfronten. Nu tänkte jag visa lite bilder från en tripp till stranden med min syster för ett tag sedan. Jag blir galen så bra hon blir på bild! Puss

I dag har jag feber och hosta men nu har jag äntligen fått pencilin och tillsammans med glass tror jag att jag är på bättringsvägen. Har ni det fint därute? Puss


Vitt linne - hm, Svart kort klänning - modekungen.se, svart haute coture tshirt och vit blus - monki, Randig tröja med, byxdress med en arm, knytshorts, ballerina skor, kjol och stickad kofta - topshop, grått linne, gråa shorts, öronhängen och guldigt halsband - bikbok, svart klänning med krage och linne utav spets - VILA, svart halsband och ring - indiska

För att försöka minska på mitt klageri och tycka-synd-om-mig-själv-meningar tänker jag nu visa lite öronhängen jag fick av min syster i julklapp. Det är ett kit om fyra öronhängen i guls som förvånande nog kommer från hm. Jag som inte brukar använda örhängen blev väldigt glad för dessa. Lite vintagelyx sådär, precis i min stil! Hopps ni har det fint! Puss

Nu vill jag börja leva 2011 och kliva ur sängen. Febern är försvunnen för tillfället och nu hoppas jag bara på mindre huvudvärk och illamående. Jag som skulle spendera lov med en massa fint folk. Som mina galet söta kusiner nedan. Tim som älskar när det går fort i backen och Tuffa Tess som i bland kan tycka att det går lite för fort. Åh, visst är dom söta? Puss

Theo är inte en vanlig kille, kanske utanpå, men inte inuti. Theo är en drömmare. Hans vänner däremot är ganska enkla, de bryr sig om 3 saker och de föredrar att inte göra något om vardagarna utan låter livet endast leka på helgerna. Då det är fest. Hans vänner bryr sig om tjejer, att se likadana ut som killen på den där bloggen och att lyckas ordna de bästa festerna. Theo gillar också tjejer, han läser ju den där bloggen och han går alltid på festerna. Fast han tycker inte särskilt mycket om festerna eller de tjejerna som är där. De tjejerna som kommer sådana som går i hans skola och i hans klass. Alla har likadant hår, likadana kläder och tycker om samma saker. Theo tycker om många saker och främst av de tycker han om ordet annorlunda.

Theo har ljusbrunt hår som blir får fler lockar ju kortare han klipper det, han har gröna ögon som blir klarare när han är lycklig och en sommarsolbruna armar året runt. Theo brukar sitta på café rosteriet om eftermiddagarna. Där sitter han tillsammans med sina vänner och dricker kaffe, äter bakelser och pratar. De pratar nästan om allt, men mest av allt tjejer.



Theo bär runt på en lögn, en lögn han drog i början av gymnasiet som sedan blev större för varje månad som gick. De satt på caféet för första gången. Han och grabbarna i klassen, de som sedan skulle bli hans närmsta vänner. De drack alldeles för starkt kaffe och pratade om sig själva. Mest för att lära känna varandra och låta de andra veta vem de var. När de kom in på ämnet tjejer så sa Theo det som han ångrar lite varje eftermiddag. Han sa att han hade haft en flickvän, i fyra månade hade de vart i hop och hon hette Josefin. Men det var inte sant alls. Theo hade kysst en tjej, en gång. Inget mera medans de andra killarna i hans klass hade haft flickvänner, korta förhållanden som långa.

De talade om hur de hade haft sommarflirtar och när de frågade Theo om han hade haft någon snygg brud i somras så sa Theo nej. Och blickarna glömmer han aldrig. Så han hittade på, han hade en flickvän då och för att det året då hans flickvänsfront inte skulle låta så tomt så berättade han hur han hade träffat Josefin igen och hur de verkade bli något igen. Men det var inte sant. Josefin var bara en tjej han tyckte om, en tjej som inte ens visste vem han var.

 

När Theo känner sig olycklig och uttråkad brukar han gå ut, ut och bara gå. Gå förbi Josefins hus. Theo hade sett Josefin på caféet en dag. Han hade hört henne skratta och prata med hennes vänner och när de bytte blickar föll han för henne, fastän han inte ens visste hennes namn. Han hade letat och hitta henne i skolkatalogen. Hon gick på en skola på andra sidan stan men det visade sig också att hon bodde i samma område, till och med i samma kvarter som han gjorde.

Josefins köksfönster vätte ut mot gatan. När man gick förbi kunde man se henne stå och laga mat med hennes mamma eller sitta vid matbordet och prata med sina vänner, dansa till musik eller diska. På Theos promenader brukar han drömma om hur Josefin var, hennes intressen och hennes helger. Ända sedan han började gymnasiet hade han drömt om Josefin och nu hade det gått en termin, det var jullov och han kände sig så otroligt patetisk. Hur kunde han drömma om en tjej han inte visste något om? Han visste bara hennes namn.

Det var en fredagskväll, det skulle vara en fest hos Fredrik, hans bästa vän. Fredrik visste att han inte hade någon tjej och han trodde, till skillnad från hans andra vänner att Josefin var ett fyra veckors förhållande, när Fredrik var på semesterresa men inte ens det var sant. Nu skulle han på ännu en kväll där han såg alla vänner ragga på tjejer som han inte tyckte om och han själv skulle sitta med en oöppnad öl och tänka på Josefin. Patetiskt.



Så Theo gjorde något smått drastiskt. Han skickade ett sms till Fredrik, låtsades att han hade feber och så satte han sig vid sitt skrivbord med ett block och en penna. Han tänkte skriva ett brev, ett brev till Josefin.
Och jag vet vad ni tänker. Jo, visst. Ofta en kille skriver ett brev till en tjej. Men läste ni inte? Theo är inte som alla andra killar. Så Theo traskade ut den där sena fredagskvällen med ett brev och skakiga ben. Theo kände sig så patetisk, om hon inte var som han hade hoppats skulle han få skämmas livet ut. Men någonstans kände han att hon var annorlunda. Han tyckte om annorlunda.

När han kom fram till Josefins brevlåda såg han någon sitta i det stora köksfönstret. Ni vet det som vätte ut mot gatan? Det var Josefin. Hon tittade på honom, precis som den där gången på caféet. Han blev knäsvag, han fick en blackout. Så han öppnade brevlådan och lade snabbt ner brevet i lådan och så gick han sin väg. Han kunde inte se, men han hörde en dörr smälla igen och hur brevlådan öppnades. Nu gick han fort. Dum idé, tänkte Theo. Det här var världens dummaste idé.

 

Plötsligt hörde han springande steg bakom sig och med hopp och lite rädsla om att det var Josefins steg vände han sig om. Det var hon, Josefin, världens vackraste Josefin.
"Är det här sant, eller bara ett skämt?" frågade Josefin, hon också med röda kinder.
"Tyvärr inte, jag vet att jag är patetisk" sa Theo. Han kände sig som en loser. Hon tycker inte om mig, hon tycker inte om mig, hon tycker inte om mig, tänkte Theo.
"Du är inte patetisk" Log Josefin tog ett steg närmare honom
"Inte? Så, du tycker om mig, eller mitt brev alltså" Sluddrade Theo, han var ju så himla nervös.
"Du är romantisk" Sa hon och log igen. "Och jag tycker om båda, ska vi promenera, det tycker du ju om" Hon log lite retfullt och tog hans hand. Så modig hon är, tänkte leo och så log han, hela kvällen ut.

Josefin var precis som i drömmarna. Hon var annorlunda. Hon var inte lika stel och tråkig som tjejerna på festerna. Hon hade åsikter och intressen, hon tyckte om att prata, hon gillade äventyr och kanelsnäckor. Hon berättade att det var okej att ljuga i bland och man behöver inte berätta allt, inte ens sanningar för sina vänner. . Josefin berättade om hennes lögner som gjort henne ont. Men hon hade insett att det inte behövdes ångras. Att hon hellre fokuserade på allt som var bra, på honom. Och från och med nu skulle Theos ögon vara klargröna. Från och med nu skulle han vara den som gjorde Josefin, världens bästa och vackraste Josefine lycklig. I köksfönstret som vätte ut mot gatan.

 

13 dagars feber. Och folk säger att detta kan hålla i en månad.

jag ser att snön börjar smälta och det känns inte sådär sorgligt längre. Nu kanske våren kommer, blommor vita och blå, grönare gräs och det bästa av allt, vårsol. För visst längtar vi efter picknik i parkerna? Puss


Typiska stunder. Man står där i fönstret med brasan brinnande och med koppen med den varma chokladen värmande i händerna. Näsan är röd och man undrar när allt ska börja. När ska snön försvinna bort och allt sluta kännas så. himla. grått.

Mitt emellan randiga täcken ligger min Charlie och busar, sprattlar, spinner och myser. Min katt som, när han blir gammal säkerligen kommer kallas king Charles, för han blir större och större, liksom mer king size varje dag. Mina katter är de mysigaste jag vet. Puss

När man ligge hemma med feber och äcklig hostmedicin och tycker synd om sig själv så är det väldigt roligt att tänka på annta. Sånt som man tycker lite extra mycket om och blir lite extra lycklig av. Så jag gjorde en lista! Jag tycker om... Puss


...att få frukost på sängen med färskpressad juice, sconesmuffins, kaffe, rostat bröd
med marmelad och en massa frukt och bär. Mumms, mumms, mumms.

... att få gå barbent hela dagarna.

... att hitta något som man bara drömmt om på rean. Det är fint det!

...hamnen, alla hamnar, segelbåtar och havsbrus. Älskar det något otroligt!

...när hans hår ser så där nyvaket och lite morgonruffisgt ut.

...Skidresor. Att få pulsa genom backar och skogar, umgås med vänner och familj, äta valnötssallader på goda resturanger i frankrike, energipåfyllning i backarna i form av kitkat, vurpor som hamnar på bild och eftermiddagsfika på caféer mitt i backarna då man äter halft chokladdoppadde vofflor med glass och dricker varm chocklad med grädde. Det finns inte mycket bättre här i världen egentligen.

... när jag lyckas få en riktigt bra hår dag.

...Bär. Allra helst blåbär, och hallon. Mumma!

...sol upp-och nedgångar. Är jag själv så kan jag sitta där och bara drömma, tänka och mest bara titta på.

... kramar och att få känna sig liten i hans armar. Att käna hans lukt och värme, det är nästan obeskrivligt hur bra kramar är.

att titta på och fota bilder på mat. Jag älskar att bläddra i kokböcker, speciellt leilas. Jag tycker nog om väldigt mycket egenligen, som sommar och vänner, familj, skrat, spel, tidningar, pussar, killarna i ralflaurenbutikerna och mjölk men det här var nog det som ligger lite extra högt i drömmvärlden just nu. Hoppas ni har det fint!

Denna fina torsdagskväll spenderade jag, något febrig och väldigt hositg hos Cajsa. Det så ut lite såhär.. Puss


Här är söt-Cajsa som tyvärr åker tillbaka till Nyköping i morgon. Sorgligt värre att hon inte kommer hem igen på flera månader dessutom.

Det bjöds på hemmagjord citron-och-maräng-paj som var fasligt god!

Snygg-Carro, som senast i går kom hem från en festlig Thailandsresa var dä också. Åh, vad jag har saknat det båda!

Jag hade på mig mina fina men så galet obekväma levis shorts.

Vi satt i flera timmar i henns soffa och bara spelade frågespel och pratade, så. himla. mysigt.

Carro hade med sig lite försenade julklappar. Jag fick en rysligt söt anteckningsbok med en bild på min kanin tuffa-tussi och en snygg och lite thailändsk nspirerad ljushållare. Tack, åh tack!

Tillslut sommnade en väldigt jetlaggad caroline och jag och cajsa fortsatte prata om sommar, pojkvänner och lite sånt innan det var dags att dra sig hemmåt. En väldigt fint kväll men jag är dock tillbaka igen med 39 graders feber och dånande huvudvärk. Sängen nästa, Godnatt.

Jag tyckte det var en bra idé att gå till frisören innan julafton. Den här frisören förstod nog inte riktigt sig på mig för efter håret var håret en decimeter över brösten och så länge jag inte tog fram plattången gick jag omkring i konstant morgonruffs. Nu, efter 3 veckor når de precis ner. Så jag om ett par månader lär jag ha tillbaka håret nedan. En liten längtan bara. Puss

Idag skulle jag egentligen träffa släkten som jag inte har gjort på år och dar men i stället är jag febrig och fast i min, dock väldans sköna säng nedan. Lite ledsamt eftersom dom är så himla mysiga men det är inte mycket man kan göra. Här är i alla fall mina nyinköpta skor, Clarks. Passar perfekt till när snön smälter och vårsolen tittar fram! Finns på nilsons för dryga tusenlappen. Puss

Det finns en liten del av mig som jag inte berättar om när jag skriver vardagligt om mitt liv. En del som under somriga dagar av ganska mycket nöjda leenden kan kännas så viktig men under vintriga jullovsdagar med varm choklad, feber och fest känns så obetydlig och så liten.

Så här i förkylda dagar drömmer jag mig bort väldigt mycket. Till länder, helger, till vänner och biografer men allra, allra mest till sommar. Sedan tjugohundrasex har sommrarna bara handlat om en enda sak för mig. Kanot. Jag har sedan tre år tillbaka varit elitidrottare innom kanot och för en elitkanotist har fokuset på sommrarna mest vart riktat mot en sak. Landslaget. Men även om målet är uppnått för en sommar måste man träna sig igenom en höst, vår och vinter innan det är dags att visa vad man går för änun en gång. Och för mig har det inte varit så enkelt. Jag måste inte bara träna mig igenom de månaderna.. jag måste även tvinga mig igenom dem.



Det alla pratar om, alla festivaler, resor, strandkvällar med pojkar, smyga ut på natten och inte komma hem förrän morgonen därpå. Det har jag aldrig upplevt under en sommar. Och jag måste säga att det känns så mycket mer jag än allt det andra. Men vem hinner uppleva det om man måste gå upp nio varje morgon, träna, cykla hem igen, vila, kanske åka till stranden eller stan, klockan är fem, träna igen. Det låter förfärligt men det är nästan lite obeskrivligt att flyga fram över vattnet, känna solkyssar mot huden och få skratta med de lite halvirriterande människor man har med sig.

Jag säger inför varje sommar att den här sommaren, då ska jag leva lovet och livet på riktigt! Men så har det aldrig blivigt. I stället har jag åkt på träningsläger i en regnig stad med ett gäng pojkar som inte riktigt har nått sin ålder och med tränare som skapar oråd och tårar hos flickorna. SM, ungdomslandslaget, nm och där är det 4 vekor kvar och då, då tycker jag att det är lika bra att fortsätta. Men varför, egentligen?  Ärligt talat har jag ingen aning.



Så på ett svenskt mästerskap i sommras gjorde jag mig själv, min själ och kanske många andra så otroligt besvikna när jag gjorde mitt sämsta lopp någonsin. Jag komm ändå vidare till NM och ungefär då sa jag okej, nu får det vara kanot och jag. Så skaffade jag mig den bästa tränaren i klubben och så började en svår höst.

Nu sitter jag här med ett, enligt mig ganska nytt liv. Sexton år, gymnasietjej bland nya människor, i en ny värld och med nya drömmar. Jag har vart sjuk en gång i månaden sedan kanotsäsongen slutade och om jag ska bli bra till sommaren så måste jag kämpa hårt så fort jag blir frisk igen. Men åter igen frågar jag mig själv varför? Jag vet en sak i alla fall och det är att jag inte vill bli en 20 årig kämpe. Nej jag vill resa, träffa nya människor och bli journalist, skriva noveller eller kanske jobba på radio någon dag. Så om jag ändå ska sluta så småningom, varför tvingar jag mig igenom ännu en vintertid av dåliga prioriteringar, ångest och tvek. Varför?



Den här sommaren vill jag uppleva äkta lycka, äkta sunshine. Jag tycker om att träna, mycket. Men jag tycker även om att göra andra saker. Men är jag beredd att släppa allt som jag hållt mig så fäst vid i fyra år? Om jag får byta det till lite äkta sommar sunshine, med sommarflirtar, resor, konserter och festivaler så ja, verkligen. Jag vet inte varför jag tvekar, egentligen. I bland är man bara så orolig för att göra fel. Men jag tror att jag gör rätt när jag i stället för att fokusera på kanot fokuserar på livets bästa sommar. Men så är ju det där obeskrivliga som gör mig så tveksam. Hur denna historian slutar vet jag inte. Jag hoppas bara att den slutar med lycka, med sunshine.

I morse åt jag pankakor som jag och min syster gjorde tillsammans. Det tog en evig tid innan de blev hela och obrända. Men sedan, till smält choklad, hallon och snöigt florsocker blev det hur gott som helst. Puss




Just nu, med 39 graders feber och tårar i ögonvrån känns jullovet inte lika fantastiskt längre. Saltet bränner nästan och gör så att mina ögon svider och all längtan till helger, resor och bättre kvällar gör att hjärtat dunkar fortare och gör lite ondare. Hela kroppen är ömm och händerna skakar.
Om det är för att jag fortfarande är sjuk eller om det är för alla obetydliga gräl med de som jag behöver något otroligt vet jag inte.  Och även om allt är löst och allt är okej så är det så himla svårt att veta vad man ska göra när man känner mer tvivel än tro.

2011 är ett ord fullt av drömmar och förväntningar. I år ska jag göra saker, uppleva och vara gladare än alldrig för!! Och jag måste säga att det börjar väldans bra. Ett skrivblock, en penna, en soffa och plöttsligt så satt jag där med en lista som beskriver 2011 så galet bra. Det här vill jag göra och uppleva under tjugohundraelva.. Puss


..först och främst vill jag resa. En vårresa till paris hade varit så galet och otroligt bra.

Jag vill skriva mer och kanse få ett jobb eller så.

Jag vill äta macarons som jag aldrig smakat förut! Kanske i paris?

jag vill få nogon form av kontroll på mitt hår. Liksom hitta en frisyr som bara är.. Jag.

Jag vill bjuda vänner på bruncher och middagar med goda scones, pancakes marmelader och annat som jag har lagat alldeles själv.

Jag vill umgås tusen gånger mer med min tuffa tussi. Hon är världens sötaste kanin som bor ute året om och får int särkilt mycket gos och mys under vintertid, sadly enough.

Jag vill även resa till london, igen. Åka dubbeldäckare, fota tusen gånger mer och ta del av alla fantastiska vintage butiker på oxford street.

När sommaren kommer vill jag umgås med vänner och äta glass mest hela tiden.

Vill ut och springa i vattnet längs sommriga stränder.

jag vill få lite bättre styr på det där med att köpa säsongskläder i tid. Det slutar alltid med att jag ska köpa skor, jackor och speciellt fina plagg då allt redan har tagit slut. Bättre att vara ute i tid! Och på tal om sommar.. Sommarkläder, jag längtar!

I år ska jag även bada mera...

gå på mer konserter, små festivaler, spelningar och after beach och sånt..

och så fota mera och mest hela tiden.

Och så vill jag uppleva kärlek, lycka, lycka, lycka, sjunga mera, dansa mera, och bara göra massa roligheter och bara ha det så. himla. galet. bra!

Just i kväll insåg jag hur himla fort tiden går, att det verkligen gäller att ta vara på varige sekund. Ett år har gått och det har gått fort, jag vill inte ångra att jag inte gjorde vissa saker och att jag mest bara lät tid rusa förbi ett helt år. Lovet är planerat och jag vet att allt kommer bli så himla bra. Jag lovar mig själv det, här och nu. Puss

Nyårskvällen blev lika bra som väntat, nu är vi ett gäng utmattade människor som hänger i mitt vardagsrum och småpratar om förväntningar om 2011. Jag funderade under gårkvällen på vad mitt nyårslöfte skulle vara men efter ett tag kom jag på att det räcker mer än väl att lova mig själv att 2011 ska bli det bästa året hittils, i mitt liv!! Puss