next thing we're tuching and you look at me, it's like you hit me whit lightning.
"I bland har jag bara så svårt att tro att det finns någon. någon som vet vad jag gillar för musik, någon som vet mina svagheter. någon som har ruffsigthår även fast det inte är morgon och som gör mig varm även fast det är minusgrader och jag borde vara is."
I bland pratar jag och mina vänner om kärlek, kyssar, pojkar, deras kläder och skor. Tusen gånger pratar vi om allt det där och tusen gånger har jag de sagt att det inte förstår hur vi alla kan vara singlar. Det förstår jag. Vi har ju inte träffat någon. Det jag inte kan förstå är att det ska finnas någon, verkligen ska finnas någon, som vet min favoritperfym, hur man kysser mig och hur man får mig att skratta.
Jag är ganska bra på att ljuga och dölja saker. Så jag visar mig sällan osäker, fastän jag är.
Hur ska jag kunna förstå om han är kär om inte ens jag vet vem jag är?
åh du, när jag var sexton år så kände jag precis så där. att det aldrig skulle hända någonting för mig. och jag var sjutton år, till och med nästan arton år innan jag fick en första pojke som stannade med mig längre än en kväll. vi var aldrig tillsammans på riktigt, men vi hade de bästa tre veckorna ändå! det kommer när man minst anar det, det är faktiskt så. men det suger, för det är när man längtar efter det som mest man vill att det ska komma. jag väntar fortfarande på att för första gången få säga att jag har en pojkvän, och nu har det gått alldeles för länge tycker jag. men man får helt enkelt bara försöka att vänta, roa sig medan man gör det, och gråta när man behöver det, så det inte är lika jobbigt! ingen ska komma att säga att det är enkelt, för det är fruktansvärt jobbigt ibland. men man är inte ensam om att känna så, det finns många fler, även om man inte alltid vet vilka det är. så är det, det lovar jag.
åh du, när jag var sexton år så kände jag precis så där. att det aldrig skulle hända någonting för mig. och jag var sjutton år, till och med nästan arton år innan jag fick en första pojke som stannade med mig längre än en kväll. vi var aldrig tillsammans på riktigt, men vi hade de bästa tre veckorna ändå! det kommer när man minst anar det, det är faktiskt så. men det suger, för det är när man längtar efter det som mest man vill att det ska komma. jag väntar fortfarande på att för första gången få säga att jag har en pojkvän, och nu har det gått alldeles för länge tycker jag. men man får helt enkelt bara försöka att vänta, roa sig medan man gör det, och gråta när man behöver det, så det inte är lika jobbigt! ingen ska komma att säga att det är enkelt, för det är fruktansvärt jobbigt ibland. men man är inte ensam om att känna så, det finns många fler, även om man inte alltid vet vilka det är. så är det, det lovar jag.
oj, nu blev det visst två likadana! och långa kommentarer, så du kan ju ta bort den ena!
jag känner så igen mig i det du skriver, ibland känns det så konstigt att det verkligen ska finnas någon som kommer veta allt om en. Vi får helt enkelt vänta och se.
Jag förstår vad du menar! Precis! Du är bäst älskling! <3
